Hej Eriks farsa!

 

 

Jag känner inte dig, jag vet inte vad du heter, jag vet inte vad du har gått igenom och jag vet definitivt inte varför du försöker göra Eriks liv till ett stort elände. Men en sak vet jag, att du för bövelen inte ska misshandla Erik något mer. Sluta upp med att trakassera honom, förstöra honom, riva upp honom, han har faktiskt inte gjort ett knyst mot dig. Ändå behandlar du honom som en oduglig liten unge.

 

 

Jag tänker inte dra upp massa argument som bevisar vilken klant du verkligen är, för jag vet ändå inte att du kommer lyssna på vad jag har att säga. Slår nästan vad om att du redan har knycklat ihop detta brev och kastat det i papperskorgen eller bränt upp det. En sådan egoist är du. En hjärtlös, skrutt är du med en icke existerande hjärna som inte tänker på någon annan än sig själv. Du bryr dig till och med inte om dig om din egen fru och son. Du låter dem bara leva sina liv i lidande. Ser du ens hur din fru gråter varje kväll och varje gång du misshandlar hennes son, och stackars din egna son som inte förstår sig på något. Han kommer växa upp och bli precis som dig en dag. Tänk inte ens tanken om att jag inte får skriva om din son, jag får skriva hur mycket jag vill. Precis som du spöar Erik hur mycket du vill. Men till och med är jag mognare och slutar först

 

 

Vet du ens vem Erik är? Vad han har blivit tvungen att bli, på grund av dig? Tror knappast det! Han har varit tvungen att växa upp allt för snabbt, mycket snabbare än en 14-årig pojke borde göra. Han har blivit en ung man som kämpar för att överleva varje dag. Allt för att sticka från Stockholm sedan när han blir stor. Om man ska mäta honom i mognad, är han bland de mognaste i världen. Rent av mognare än dig, det ska du veta.

 

 

Om jag har tur har du fortsatt att läsa detta brev, men jag vet återigen inte om du kommer ta emot detta brev emotionellt eller inte. Du kanske bara kommer läsa detta brev på ytan och inte bry dig något mer, men jag var bara tvungen att släppa ut det så du får höra sanningen.

 

 

Hälsningar från: Det som borde vara ditt samvete. (Johna)